Då har jag bokat in dagen för hopptävling! Ska inte tävla själv men ska dit och titta och inspireras.   

Är från 90 till 120 och kommer vara flera duktiga ryttare som ska dit så ska bli kul att kolla! Behöver verkligen inspirationen. 

Nu sitter jag i Ekbolanda. Mådde riktigt dåligt hela dagen i går och i natt sov jag inte så bra. Men nu idag på em så känns det som att de börjar släppa. Kan svälja utan att det känns som tusen knivar i halsen. Var lite kämpigt att ta in hästarna nu i kväll eftersom det är så kallt och jag kan typ inte andas. Man blir så svag när man är sjuk.   

Ska sova här i Ekbolanda. Gabbe jobbar sent i Uppsala så han stannar kvar där. I morgon ska jag inte göra nåt speciellt. Vi ska se till att fixa bilen och släpet så det går att hämta nya hästen på söndag. Han står ju i Nyköping så tar ca 2 timmar dit kanske längre med transport. Ska bli kul att få hem honom!   

Ang Nikke så verkar jag ha kommit in i nån typ av likgiltighetsfas....känner ingenting. Även om jag är nere hos honom och gosar så känner jag mig inte ledsen. Helt mystisk känsla. Men på ett sätt skönt. Mitt förnuft verkar ha vunnit över känslorna och jag vet i mitt hjärta att jag gör detta för Nikkes skull. För hans bästa. Det är bara vi människor som har ett komplicerat förhållande till döden. Måste liksom bearbetas under lång tid. Att ha djur är dessutom ett extremt komplicerat förhållande. 

Man köper sin häst, har den i 10 år man älskar sitt djur och gör allt för sin häst. Sen på slutet ska man själv bestämma att ens bästa kompis ska dö. Även om man gör det för hästens bästa så känns det ändå helt fel. Den största trösten i allt detta är iallafall att Nikke förstår ingenting och kommer inte göra det. Det är tur att hästar är så pass ointeligenta. 

Vi har gjort allt tillsammans och du har haft ett riktigt långt hästliv med en matte som älskat dig från första dagen!

Tack för att du kom in i mitt liv och för dessa 10 år tillsammans, jag kommer alltid att minnas dig!