Sitter hemma och ugglar. Förutom att jag har nån typ av förkylning som inte riktigt har brutit ut/håller på fösvinna. Så mår jag faktiskt rätt bra. Kände mig inge ledsen på hela dagen i går. Har kunna äta frukost ordentligt idag också. Känns som att min hjärna har bearbetat det mesta och att jag vet vad som kommer hända. Jag har på nåt sätt accepterat att han kommer vara borta på måndag. Är vekligen en skum känsla, men är endå väldigt skönt att inte behöva vara ledsen hela tiden. Är konstigt att man kan sörja nån som fortf är vid liv. Att kunna tänka bort en individ. Men jag brukar tänka på att situationen skulle inte vara så annourlund även om jag skulle sälja honom och nya ägarna skulle komma på måndag och hämta honom. Jag skulle ändå inte få se honom nå mer och han skulle vara borta lika fort. Skillnaden är väl att jag slipper oroa mig för honom nu.

Hjärnan är verkligen en förunderlig sak...

Har gjort klart en powerpoint presentation om min inlämningsuppgift för i morgon ska jag ha 10 min redovisning av "kostråd  för diabetiker" vet inte vad jag ska babbla om i 10 min, men jag får snacka på bara. Känner mig jävligt otaggad på åka till skolan faktiskt..

Har haft lite problem ang nya hästen och när jag ska få hem honom. Vill ju helst göra en besiktning så nära inpå hemtagandet av honom som möjligt. Plus att jag börjar skolan igen nästa vecka och kommer ha långa skoldagar.  Men nu är det fixat och klart. Så han kommer redan nu på söndag!  =) 

Nu måste jag sticka till gymmet!